Midvinternattens köld är svår, tio små nissar i djup snö går.
Rävsax under täcket vitt, klipper nisse av på mitt.
Livsandan snabbt i honom tryter, strax i eget blod han flyter.
Nio små nissar i midnattstimma, traskar fram i månskensdimma.
Uggla hoar från sitt näste, istapp trillar tyst från fäste.
Nisse spetsas utav tappen, tomte ligger död på trappen.
Utanför dörren står gröten och ångar, åtta små nissars intresse den fångar.
Med stigande hunger de fatet nalkar, en stackars tomte på kanten halkar.
Han sliter, han kämpar, han svettar sig blöt, men sjunker likväl i kvicksandslik gröt.
Många springor stugan har, där sju tomtenissar in sig tar.
Katten bakom dörren ruva, slukar nisse med hull och luva.
Rester utav tomtehand, slickar misse bort från tand.
Sex små nissar mot julbordet ila, Snabbt de uppför bordsben kila.
Sista tomten över kanten hasar, tappar greppet och nedåt rasar.
Faller nedåt likt ett lod, mattan röd av tomteblod.
Tomtar fem i väldig iver, springer runt ty hungern river.
Nisse snubblar på sitt skägg, faller rakt mot knivens egg.
Liten nisse stackars saten, rinner ut i sillsalaten.
Fyra nissar har festat på sill, och nu de törsten sin släcka vill.
Mot glöggen de springer i samlad tropp, och tar för sig av drycken i varsin kopp.
Ner faller nisse i glögghett hav, likt skållad mandel hans skinn faller av.
Tre små nissar i granen sig svingar, mellan ljus och änglavingar.
Nisse sig för nära våga, strax han står i ljusan låga.
Doftar snart likt vidbränd stek, ångrar då sin ystra lek.
Två små tomtar omkring sig tittar, då en smällkaramell de hittar.
Nisse ner på den hoppar, men för detta ej den stoppar.
På tak, på golv, på gardin med frans, finns nu nisses hjärnsubstans.
Husbon stiger upp i natten, för att kasta lite vatten.
Under husbons tunga toffla, förvandlas nisse till krämig våffla.
Snön ligger vit lite här o var, inte en jävla tomte finns kvar.